Livet som designer på Daily Sports
Visste du tidigt vad du ville jobba med?
Att det skulle vara något kreativt visste jag, men inte riktigt att det skulle bli just mode. Min mamma inspirerade mig genom att sy mycket barnkläder med dåtidens Burdamönster och pappa, som gärna snickrade möbler på fritiden, triggade igång min skaparglädje.
Vad har du för utbildning?
Efter gymnasiet flyttade jag till Paris på grund av jobb, som modell. Det var en märklig och tuff värld, då jag var ung och oerfaren, även om det fanns många ljusglimtar. Såg det som något temporärt och tog tillfället i akt att samtidigt börja plugga. Paris erbjuder mycket inom design och jag hittade en förberedande 1-årig utbildning för kreativa yrken, där lärde mig både konsthistoria, formgivning och franska. Tillbaka i Sverige gick jag på Tillskärarakademin i Malmö och tog ett Konstbasår på Universitetet, med fokus på fri konst, såsom teckning, målning och skulptur. Båda dessa utbildningar gav mig en bra grund för att komma in på högre utbildningar, så nästa steg blev Beckmans Designhögskola i Stockholm, där jag gick tre år med inriktning på mode.
Berätta lite om din bakgrund
Direkt efter Beckmans, började jag på dåvarande H&M Rowells, som designassistent för barnkläder, vilket var väldigt lärorikt. Knappt ett år senare, hade jag tur, när en designer skulle gå på föräldraledighet och fick ett vikariat för henne. Jag fick jobba på damavdelningen med sport, underkläder och accessoarer. När Rowells integrerades i ”stora” H&M, fick vi från Rowells söka oss vidare och naturligt blev en fortsättning inom koncernen. Designade badkläder under dryga halvåret och därefter underkläder. På underkläder finns det många varugrupper, som är uppdelade efter material, vilket gör att man får ett öga för detaljer och kvaliteternas egenskaper. Jag jobbade med bomull och senare med spets.
Efter över fem år på H&M, var det dags att prova något annat och jag frilansade ett halvår, dels med designuppdrag och som stylist på inredningstidningen Residence. Jag var inte en självskriven kandidat på tidningen, då jag fram till dess enbart designat, men fick göra ett provjobb hemma hos Indiska’s dåvarande VD, Sofie Gunolf. Det var ett kul och utmanande jobb, som jag kastade mig in i. Mycket möbler och accessoarer skulle lånas in för att krydda Sofies hem och det blev lite extra nervöst, när katten envist hoppade upp i soffan vi lånat in, värd 100 000 kronor. Men, det gick bra och jag fortsatte att göra både stora och små reportage. Det var ett slitigt jobb, långa dagar på alla möjliga tider på dygnet. Vi fotade t ex solstolar kl 04 vid gryningen, på en blåsig strand på Öland, men efteråt blir man stolt när man slår upp tidningen.
Av en slump såg jag att Lexington Company sökte både designer och stylist, så jag sökte jobben och fick till min glädje designtjänsten. De var precis i startgroparna med att lansera kläder, efter många år av enbart inredning.
Jag blev kvar i drygt åtta år och byggde upp deras klädkollektion från noll till succé. Det var roliga och intensiva år i ett litet företag, som växte till ett expansivt och börsnoterat bolag. Att jobba på ett mindre bolag har sina fördelar, anser jag, då man är involverad i mycket mer än på stora koncerner. Dessutom var det spännande att designa plagg, där tidlös inredning var ursprunget och modedelen tillkommit.
“Att designa golf- och sportplagg ger en annan dimension än mer vardagliga plagg, här på Daily Sports handlar mycket om både funktion och kvalitet i kombination med mode.”
Med tiden bildade jag och min man familj och som många människor, så hinner man fundera mycket under föräldraledigheten, på vad som är viktigt i livet, prioriteringar, glädje och inspiration. Jag saknade tiden som frilans och började ta mindre uppdrag, men blev ganska snart kontaktad av Ulrika Skoghag VD på Daily Sports via LinkedIn. Dock kände jag knappt till företaget, men lustigt nog så deltog jag på ett träningsevent några månader tidigare, där instruktören hade ett par fantastiska byxor. Hon berättade att de kom från Daily Sports, som hon var ambassadör för. Världen är liten… Nu har jag varit här i snart fyra år som konsult och trivs otroligt bra.
“Det bästa med mitt jobb är att jag får göra något som gläder någon annan och att ingen dag är den andra lik. Jag tycker om själva designprocessen där jag får jobba med andra människor, ett team, det är så kul och ger mig mycket energi och inspiration. Jag vill gärna prata och diskutera med kollegor, på så sätt utvecklas jag.”
Hur tänker du för att utveckla kollektionerna och varumärket?
Jag tittar bl a bakåt på försäljning och statistik, men sedan har jag alltid kvinnan i åtanke, vem som är bäraren av plagget. Jag tänker på henne hela tiden, ser henne framför mig och ställer mig frågan om hon skulle vilja ha det här. Ibland utmanar jag henne lite med något extra och det har oftast blivit uppskattat.
Jag tänker att jag vill inspirera kvinnor till att ta plats, inspireras och följa sina drömmar. De plagg jag eller vi – för vi är två designers som jobbar tight ihop – designar, ska framhäva kvinnligheten. Det är sportiga plagg och jag vill att det ska vara något som är feminint, ibland räcker det med bara en liten detalj. Jag vill att bäraren ska känna sig självständig, kvinnlig och stärka sig genom plaggen.
Det som alltid måste vara med i kollektionen är våra Icon-produkter, det är våra klassiker. Dessa är vi kända för. Det finns en trygghet för bäraren, som lätt kan hitta nya färger varje säsong på dessa plagg tillsammans med våra basfärger. Sedan vill vi såklart alltid krydda med spännande nyheter i resten av kollektion, så att det känns att vi utvecklas.
Hur långt i förväg börjar du jobba med en kollektion?
Vi jobbar med kollektioner som ligger ungefär två år framåt. Just nu ska jag och min kollega starta upp med höst- och vinterkollektionen för 2022 eller AW22 som vi säger, en förkortning av Autumn Winter 22.
Var hämtar du inspiration?
Överallt. Jag inspireras oerhört mycket från resor. Normalt sätt åker vi på inspirationsresor med jobbet, men även en privat resa ger självklart mycket inspiration. Jag får ofta får en känsla eller ser någon detalj som jag kan fånga upp. Egentligen kan det räcka med ett enkelt miljöombyte, gå en ny väg till kontoret, åka till en annan stadsdel eller stad. Eller en promenad vid vattnet, då jag kan rensa tankarna, vilket också ger mig ny inspiration. I dessa tider får man hitta nya vägar. Rena modereportage blir jag inte lika inspirerad av, istället får jag mycket mer av inredning, konst, musik, film, mat, människor och skyltfönster i en blomsterbutik eller en artikel som handlar om samhället. Det sätter igång tankarna.
“Mitt favoritplagg från Daily Sports är byxorna Avoriaz och Trina som jag använder ofta och tycker mycket om. Passformen är utmärkt, likaså funktionen och jag känner mig snygg i dem.”
Får du göra precis som du vill? Om inte, vem eller vilka mer är med och påverkar processen?
Vi har väldigt stort förtroende från Ulrika Skoghag, företagets VD, som ger oss utrymme att skapa och utveckla. Vi är två designers, Pernilla Sandqvist och jag, som jobbar väldigt nära ihop. Pernilla har varit på företaget längre än jag och kan verkligen Daily Sports DNA. Inför varje ny säsong brainstormar vi, sedan stämmer vi av våra första tankar med Ulrika, bollar dem med henne och stämmer av mot bolagets långsiktiga planering.
Det är verkligen inte alltid allt blir som första idén, då det är en designprocess ständigt pågår. Vi tänker ut, förändrar, stämmer av, skruvar på detaljerna och tillsammans kommer vi fram till något bra. Även om vi är ett team, tänker vi inte alltid lika. Vi har olika bakgrund, olika personligheter och när det handlar om färg och form har alla personliga åsikter. Man har sin inspiration, sina tankar och sina reflektioner, inget är rätt och fel. Därför är designprocessen viktig, det är vanligt att man tar ett par varv fram och tillbaka ett antal gånger innan man når målet. Viktigt här är att sätta ramar hur länge man kan hålla på, då vi har ett leveransdatum till kunden att ta hänsyn till och det får inte bli försenat.
Det gäller att ha en ödmjukhet för processen, vilket jag upplevde svårare när jag var yngre. Då kunde jag ta det personligt att alla inte gillade skissen, mönstret eller vad det nu var man skapat, men med åren och erfarenheten, har jag lärt mig att inte ta det så personligt, utan istället se att det är just processen som tar oss framåt.
Om man jobbar som du, måste man kunna hela produktionsprocessen?
Ja, det underlättar helt klart om jag som designer kan och vet hur det fungerar i produktionen, fram till att man får plagget i handen. Det kan t ex bli svårt om man inte kan sätta sig in i konsekvenserna som en justering eller detalj får. När vi har bestämt vad vi ska producera, ritar vi plaggen på detaljnivå i ett speciellt program. Sedan lämnar vi över ett tech pack, en detaljinformation på plagget till Therese, som är företagets produktionsansvariga. Hon i sin tur lägger upp en plan för hela produktionen och skickar tech packsen till vårt produktionskontor i Hongkong, som därefter sköter delar av kommunikationen med leverantörerna.
Vi på designavdelningen är även med vidare i processen, provar av, kikar på måtten, kollar kvaliteter och ser till att färgerna stämmer. Vi jobbar med cirka fyra kollektioner och säsonger parallellt, d v s en som vi ritar på, en som vi just har fått färgprover och provplagg på, en som ska stylas och fotograferas, samtidigt som vi lyssnar in information från våra säljare om kollektionen för nästkommande säsong, vilken de säljer in. Plus att man har den kollektionen som finns i butik just nu.
